Fördomar och attityder

”Hej Monicha,
Jag har kronisk migrän och har sedan många år bara kunnat jobba 50 % på grund av det fast jag bara är 39 år. Jag känner en hopplöshet, blir ledsen och som om jag vore värdelös och det är extra starkt precis efter ett anfall. Finns det någon förklaring på det?
Tacksam för svar.
Hälsningar från Sofia”

Hej,
Tack för din fråga.
Jag tror din upplevelse kan ha flera bottnar. Den första har en karaktär av en samhällssyn som starkt kan påverka alla som har svår migrän. Den andra en direkt kemisk förändring i hjärnan som sker vi ett anfall.
Vi börjar med vad som händer vid ett anfall. Redan då ett anfall startar kan man känna en mental påverkan. Viktigt att veta att migrän är en neurologisk sjukdom och inte en psykisk sjukdom men vårt psyke kan ändå bli påverkat. Vissa blir nedstämda medans andra kan bli euforiska, alltså väldigt aktiva och ”uppåt”. Efter ett anfall kan en känsla av utmattning komma. Det är flera substanser i hjärnan som är involverade vid ett migränanfall och som kan påverka oss både före, under och efter anfallet. Så även om man säger att ett migränanfall varar mellan 4-72 timmar så kan man i vissa svåra fall med den så kallade Prodromala fasen, (försymtom) och den Postdromala (symtom efter anfallet) ha känningar av ett besvärligt anfall upp till en vecka! Det finns också de som knappt hinner komma ur ett anfall förrän ett nytt startar och då är det svårt att ibland veta vad som är vad. Det vore i det närmaste omänskligt att i det läget begära att inte känna hopplöshet.

Det finns, som jag ser det, ytterligare en aspekt i sammanhanget. Migrän är fortfarande inte tillräckligt accepterat som en neurologiskt sjukdom. Alla frågor som ställs till den drabbade lägger tillbaka sjukdomen i knät, som om det är vårt egna fel att vi fått ett anfall. Alla dessa frågor, som skapar så mycket skuld, för om vi bara hade gjort eller inte gjort, på något annat sätt så hade vi minsann sluppit ligga där med smärtan:
-Har du ätit idag?
-Har du druckit tillräckligt
-Har du sovit för lite
-Har du stressat nu igen
-Jag har ju sagt att du måste lugna ner dig, eller hur?

Även samhället stärker vår känsla av hopplöshet och värdet av oss som människor. Vi har svårt att bli sjukskrivna. Många läkare känner inte till vilka diagnoskoder som gäller, vissa läkare tror inte ens att de finns. På arbetsplatsen kan det vara svårt att få förståelse. Många tror att migrän bara är lite ont i huvudet. Och kanske man får förstå det eftersom det finns många med lätt migrän, de kan ta en vanlig smärtstillande medicin och fortsätta arbeta. Jodå, det finns den sortens migrän också men de läser kanske inte alltid den här typen av artiklar. Men jag skulle så gärna vilja nå även dem. Få dem att förstå att det är viktigt även för dem att behandla och vårda sig själva och sin migränsjukdom. En så kallad episodisk migrän, som man alltså inte har så ofta, kan bli besvärligare och kronisk om den inte behandlas rätt och då är den knepigare att behandla även om det naturligtvis går. Det kräver bara lite mera kunskap och erfarenhet från sjukvårdens sida.

Migrän är vidare en sjukdom man gärna skojar om. Alla som har den har svårt att se det roliga i det. Det finns inte mycket som är kul i den sjukdomen! Man får inte ens något välbefinnande av medicinerna. Jag har aldrig träffat någon som tar mediciner mot migrän för att det är roligt, bara för att de måste. Och här kommer nästa problem. Många får tigga och be för att få sina Triptaner (Sumatriptan, Imigran, Zomig Nasal, Zolmitriptan m fl.) utskrivna. Men ofta får inte patienten förklarat för sig att det beror på att det finns flera risker att ta för mycket av denna medicin. Dels är det inte bra för hjärta och kärl och dessutom är risken för läkemedelsutlöst huvudvärk stor. Man ska inte överstiga 8 Triptaner/månad under 3 månader i sträck vid migrän. Får man inte det förklarat så är det klart att man också känner sig sviken, besvärlig, hopplös och inte minst hjälplös.

Med det sagt, din reaktion utifrån det du beskriver, är ju alldeles normal. Allt annat hade däremot varit märkligt. Men, jag hoppas du kan få förebyggande mediciner, engagerad hjälp så du kan få ner dina huvudvärksdagar!! Många tycker de gjort allt men de allra flesta gångerna finns det mycket kvar att göra.

Bästa hälsningar

Monicha Norén
Huvudvärkssjuksköterska